Karl XIII hade redan som hertig visat Amaranterorden sitt välbehag genom att uppträda som dess protektor. Det var då naturligt, att hans adoptivson, den nye kronprinsen Karl Johan, även skulle låta upptaga sig i orden och att han då skulle få ett mottagande värdigt den segerrike fältherren, som blivit allt Sveriges hopp. Detta skedde vid en högtidlighet den 5 december 1810. Sång och dans bidrogo till att förhöja sammankomstens festliga karaktär.

Hovfröken Sophie Silfversparre, som var med och sjöng en mottagningssång, berättar därom i ett brev till skaldinnan Amalia von Helvig:

Unser Casino, 'Der Amarant-Orden', zeichnete sich glänzend aus durch ein Fest, bei dem sich der Kronprinz feierlich aufnehmen liess. Man hatte das Haus zu einem wahren Feenschloss umgestaltet, den Tanzsaal und die breite Treppe herrlich decorirt. Die jungen Damen empfingen in schwedisch-weisser Balltoilette den Kronprinzen und Graf Flemming hielt ihm die Ansprache — dann sang ich von einem zwischen hohen Pflanzen erbauten Balcone ein Empfangslied für den neuen Ritter des Amarant-Ordens und Fräulein von Rosensvärd tanzte ein Solo, das mit der Überreichung eines Lorbeerkranzes schloss. Es war unsagbar voll und der Prinz blieb zwei Stunden beim Fest. Er nimmt alles an, sieht freundlich dazu aus, das ist wohl auch das Klügste, was er thun kann — vorläufig.

Även överceremonimästaren Leonhard von Hauswolff har relaterat händelsen. Med sedvanlig noggrannhet lämnar han i sin journal följande redogörelse för den märkliga ordenssammankomsten:

Om aftonen behagade Hans Kongl. Höghet Kronprinsen infinna Sig uti Amaranthen Orden, ett sällskap, som sedan början af 1760-talet varit här och hvars föremål endast varit att med dans och ringa kostnad för Ledamöterne upmuntra sina sammankomster. Statsrådet m. m. Friherre Claes Fleming är ordförande Stormästare derstädes. Detta sällskap var i dag samlat, och hade innan Prinsen kom antagit flere Ledamöter af bägge Könen.

Hans Kongl. Höghet anlände vid pass klockan 8 om aftonen. Prinsen blev emottagen när han steg utur vagnen af nämnde ordförande samt Ordens Högste Ämbetsmän, och upp i trappan voro 20 fruntimmer af Ordens ledamöter, som voro till mötes, hvilka gingo 2:ne i hvart led, och voro följande:

Kammarherren J. G. Lilljenheims fru född Wåhlberg Bryggaren Johan Johansson Westmans född, som anförde de ogifta fruntimmer, af hvilka de minsta till växten gingo främst och de längsta sist: Fröken Ebba Uggla — — Ulrica Uggla — — Stierncrona — — Anna Christina Aschling Hoffröken Gustava Lagerbielke Fröken Ulrica v. Francken — — Caroline Aschling — — Adelaide Piper Hoffröken Hedw. Ridderstolpe Mlle Jönsson Fröken Schenbom Mlle Wåhlberg Fröken Augusta Wallenstierna Mlle Clara Westman Fröken Anne Charl. Wallenstierna — — Augusta v. Francken — — af Klinteberg — — Ulrica Lagerhielm

Bägge fruarna blefvo för Hans Kongl. Höghet presenterade till namnen och de öfriga under det namnet 18 Amaranther. Prinsen behagade gifva högra och vänstra handen åt fruarna Lilljenheim och Westman, och sedan Friherre Fleming med de förenämnde Ordens Ämbetsmän öppnat tåget, förde dessa fruar Hans Kongl. Höghet och voro åtföljde af de förut nämnda ogifta fruntimmer. Man införde Prinsen genast uti det Stora Ordens Rummet, hvarest ett stort antal Amaranther af bägge Könen voro samlade. Fruntimmeren hade kommit öfverens att alla vara hvittklädda och buro således kläder af siden, nättelduk etc. samt voro mycket väl och i smak prydda.

Alla i Salen varande Fruntimmer formerade en Häij och Cavaliererne klädde i Svenska drägten eller uniform stodo bakom dem. Öfverst uti Salen stod en Länstol, till hvilken de bägge fruarna förde Prinsen. Friherre Fleming hölt då ett kort tal och öfverlemnade Amaranthen Ordens stora band och broderade kors, som Hans Kongl. Höghet i nåder tillät de bägge fruar att sätta på honom.

Derefter sjöng Hof-fröken vid Hennes Kongl. Höghets Prinsessan Hof, fröken Sophia Silfversparre verser, hvilka hon författat, och choeur till dem utgjordes af Friherrinnan Sophia Adelswärd född Friherrinnan Friesendorff, Fru Wolgenau född Stenborg och fröken Amalia Lorich, Öfverste Lieutenanten i Arméen, Majoren vid Hennes Maj:t Drottningens Lif Reg:te, friherre Gustaf Fredricsson Boije, och hans Broder Majoren i Arméen, Capitainen vid Wästgöthe Dragone Reg:te Friherre Fredric Boije och Handlanden Gustaf Collin.

Ett tryckt utdrag ur Amaranterordens protokoll för aftonen återger mottagningssångens två verser:

Toi, qui nous présente l'Image De la Gloire, — des Sentiments! Reçois nos voeux & notre hommage Dont tes vertus sont les Garans. Ah! que ton Coeur les interprete! Qu'il veuille aussi les partager!... Chaque Plaisir s'erige en Tête, Quand tu daignes l'encourager

Choeur Ah! que ton Coeur les interprete &c. &c.

Nos Jeux doivent leur Existence A la Memoire du Plaisir Aux doux Rêves de l'Esperance, A plus d'un heureux Souvenir: — Prince! qu'on chérit, qu'on admire! Avec toi quels rapports flatteurs!! — Tu dois compter sur ton Empire, Toi, qui le fonde chez les coeurs!! —

Choeur Prince, qu'on chérit qu'on admire &c. &c.

Detta är emellertid den enda punkt, där protokollet har något att giva utöver Hauswolffs berättelse, varför vi återvända till denna, som i fortsättningen lyder:

Sedan detta var slutat dansade fröken Ulrica Rosenswärd en solo och öfverlämnade till Prinsen en Lagercrantz, som Hans Kongl. Höghet nådigt emottog och hade uti Sin hatt. Efter detta började balen, och Hans Kongl. Höghet behagade under den gå ikring, bese rummen och tala med de fruntimmer, som Friherre Fleming presenterade för honom uti de rum der man redan begynt sine kortspel. Hans Kongl. Höghet behagade återkomma uti dansrummet, då Friherre Fleming derstädes presenterade Öfversten i Kongl. Spansk tjenst Le Chevalier de Moreno, med hvilken Prinsen behagade tala en stund.

Le Chevalier de Moreno har på en lång tid intet visat sig vid hofvet och ej heller sedan Prinsens hitkomst varit synlig, i anseende dertill att han är på sätt och vis accrediterad af Juntan uti Sevilla och på den räkningen intet trodt sig tillständig, att efter nu warande politiska ställning vara synlig. Någon af hans vänner lärer vid lägligt tillfälle härom ordat för Hans Kongl. Höghet, som då nådigt yttrat, att Le Chevalier de Moreno ej behöfde afhålla sig ifrån de ställen, der Hans Kongl. Höghet finner Sig. Prinsens samtal med honom syntes och hafwa detta ämne till föremål att dömma af herr Morenos viste förnöjelse.

Amaranterorden var tydligen rätt forum för klarläggandet af en oviss situation. Man möttes så att säga å neutral mark. Formerna voro tvångsfria, men ägde dock en sådan grad af officiell prägel, att kronprinsens samtal med Moreno måste af de närvarande tillmätas en för framtiden bindande innebörd.

”Klockan vid pass 10 reste Prinsen derifrån, och åtföljdes då endast af Friherre Fleming och några af de Högre Ordens Ämbetsmän, men intet af fruntimret”, meddelar Hauswolff slutligen.