I Stora Amaranterorden fanns ett antal göteborgare, vilka ville ha möjlighet att i sin egen stad bedriva ordensverksamhet. Primus motor i denna strävan var den "Glorieuse Brodern Generalofficianten" Fredric Olbers, som begärde tillstånd att starta ett "öfningssamhälle" i Göteborg. Vilket beviljades av Stora Amaranterordens stamsäte i Stockholm - med förbehållet att befordringar i de tre riddargraderna var förbehållna generalstormästaren. I övrigt hade den lokale Stormästaren att svara för verksamheten inom de ramar som stadgarna uppgav. Fredric Olbers satt bara några år som stormästare och efterträddes av Partik Alströmer, som dock inte tycks ha haft tillräckligt med tid för att utveckla verksamheten, vilken avtog.
Räddningen kom då vice ordensmästaren i modersamhället, översten Bengt Gabriel von Spången, av Alströmer ombads att i dennes frånvaro sköta Öfningssamhällets verksamhet. Vilket han gjorde med stor framgång. 1795 flyttade dock von Spången tillbaka till Stockholm, där han blev Amarantherordens generalstormästare.
Öfningssamhället i Göteborg firade under många år sin högtidsdag den 17 oktober, i vilket fall fram till 1844 då man övergick till trettondagen. Numera firas högtiden vartannat år på lämplig dag i slutet av januari eller under februari.
Högtidsdagarnas olika hemvister
Orden har firat sin högtidsdag på många ställen i Göteborg. Under de första åren i Kaulbarska huset, som då låg där Börsen nu ligger vid Gustav Adolfs torg. Därefter flyttade man över till andra sidan kanalen till Frimurarehuset, som dock brann ner 1820. Huset byggdes emellertid upp igen och Amarantherorden höll sina möten där till 1856, då verksamheten överflyttades till Bloms sal, dvs föregångaren till Grand Hotel. Under många år var sedan Börsen Ordens naturliga hemvist på högtidsdagarna. År 2003, då Öfningssamhället det Första i Göteborg firade Stora Amarantherordens 350-årsjubileum i närvaro av Deras Majestäter Konung Carl XVI Gustaf och Drottning Silvia, blev Börsen dock alltför trång - varvid Orden lånade lokaler av Göta Par Bricole i Valandshuset. Detta föll så utomordentligt väl ut att Orden med största tillfredställelse därefter firat sina högtidsdagar därstädes.
Tillresta gäster sprider stjärnglans
Det mesta av Ordens tillhörigheter gick upp i lågor då Frimurarehuset brann 1820. Dess bättre fanns protokollen på annat håll och är en ovärderlig källa till Öfningssamhällets historia. Av protokollen framgår bl.a. att ett stort antal kända utlänningar besökt staden och deltagit i ordenslivet. Det mest remarkabla besöket gjordes 1807 av de landsflyktiga franska bourbonerna, vilka var på väg till England för att där finna en fristad. Ludvig XVIII (greven av Lille) var den förnämste gästen, följd av brorsönerna hertigarna av Angouléme och Berry samt en svit av adelsmän.
Eftersom Göteborg redan då var landets viktigaste hamn- och köpmannastad kom ett stort antal andra betydelsefulla besökare till staden och flera av dem deltog i Ordens festligheter. Vicekungen av Egyptens generalagent, Ismail Gibraltar, som kommit till Sverige i akt och mening att köpa kanoner, anhöll om att bli intagen i Orden – vilket också beviljades den 12 september 1817.
Stiftelse för välgörenhet bildas
Dagens Amarantherorden i Göteborg bidrar inte bara till medlemmarnas nöje utan har också en social inriktning. 1990 bildades en stiftelse för välgörenhet och forskning och bidrag ur denna har årligen utgått för att stödja åtgärder för att förbättra olika mottagares förhållanden. Dame d'Honneur har sedan ett antal år möjlighet att lämna förslag på mottagare av bidragsmedlen.
Öfvningssamhället i dag
Målet för Ordens verksamhet: att "såsom ett valt sällskap vara en hemvist för vänskapens och samlevnadens nöjen" är fortfarande vägledande.
Amarantherorden lever också i hög grad upp till detta motto. Inskriften på det av Drottning Kristina vid Amarantherordens instiftande utdelade ordenstecknet hade devisen "Dolce nella memori", "Ljuv i åminnelse". Och detta gäller i allra högsta grad ännu i denna vår tid.
Amarantherorden i Göteborg utgör idag ett stycke synnerligen vitalt levande kulturhistoria, uppskattad inte minst av många av stadens unga som i Orden ser möjlighet såväl till unikt umgänge över generationsgränser som anknytning till flydda tiders elegans – tillsammans med vänner i nuet och med full bäring mot framtiden.
Senare års allt mer utvecklade samverkan med modersamhället i Stockholm, liksom med de övriga Öfningssamhällena i Malmö, Karlskrona och inte minst Helsingfors, gör också att den som vill gå på bal, dansa, skratta och uppleva glädje och högtid tillsammans med likasinnade ges rika möjligheter i Amaranherordens hägn.