Adam Lewenhaupt var otvivelaktigt en av sin samtids främsta kulturpersoner. Han var biografi- och memoarförfattare, urkundsutgivare och riksheraldiker, inte sällan med ironiska och lekfulla inslag i sin ämbetsutövning.

Ett utslag av detta var hans skrivelse till riksdagskomitten angående riksvapnet på det nya riksdagshuset, där de sköldbärande lejonen stuckit svansarna mellan benen.

Som hovman nådde han ämbetet överstekammarherre, en titel som i likhet med de andra ämbetena med rang som fältmarskalk försvann från det efter Gustav V:s tid starkt reducerade hovet. Genom sin rikedom på kunskaper, kvickhet och vänligt sinnelag blev Adam Lewenhaupt omfattad med stor aktning och tillgivenhet av alla som kom i beröring med honom.

Victor Ankarcrona blev närmare 90 år gammal men höll ut i det längsta som generalstörmästare. Han efterträddes 1916 av greve Adam Lewenhaupt, som uppehöll befattningen till sin död 1944.

»Den gode gamle greven«, för att citera Karlfeldt, blev mycket avhållen och uppburen inom orden. Till hans heder lät orden, som tidigare nämnts, Gunnar Scheffer utföra det utmärkta verket »Stora Amaranterordens historia« som publicerades något år före Lewenhaupts bortgång. Adam Lewenhaupt, som var historiker och tjänsteman på Riksarkivet och hovman, slutade som överstekammarherre. Därtill var han uppskattad som personhistorisk författare – det väldiga biografiska verket »Karl XII:s officerare« har en central ställning i denna forskning. I hans författarskap ingick också flera delar memoarer som är ypperliga tidsskildringar. Han promoverades till filosofie hedersdoktor vid Stockholms högskola 1936.

Som människa var Adam Lewenhaupt vänlig och hans spirituella konversation närmast legendärisk. Hans anekdoter och övriga tal var alltid fyllda av poäng, ibland tangerande gränsen till vad som på hans tid ansågs passande i damsällskap. Som ordensbroder var Lewenhaupt ända från tidig ungdom intresserad och aktiv i Frimurarorden och i Timmermansorden, där han var generalguvernör, ävensom i musikaliska och glada sällskap som samfundet SHT, där han bar namnet Pickalurven.

Under Adam Lewenhaupts senare år som generalstörmästare utbröt andra världskriget. Detta medförde ett långt uppehåll i ordens framträdande. Då Amaranten återuppog sina sammankomster 1952 var sedermera överstekammarherren Nils Rudebeck generalstörmästare. Han var från början officer vid Livgardet till häst, men knöts snart till dåvarande kronprins Gustaf Adolfs hov och blev en av kungens närmaste vänner och förtrogna.